Arkiv | juli, 2016

Mingelparty

29 Jul

Vi utnyttjade det fina vädret och bjöd hem ett gäng Vellingevänner. Tanken var ju att vi skulle kunna vara ute i trädgården, det blir ju så mycket enklare då, så det var viktigt att vädret höll i sig. Och det gjorde det! Vi bjöd på tilltugg och gott att dricka. Ett fantastiskt trevligt sätt att umgås på. Ingen middag, ingen bordsplacering, ingen dukning – bara prata med vem du vill och mingla.

En kväll på stranden

26 Jul

Sitter inne medan regnet öser ner. Vi närmar oss höst, med mer regn och svalare dagar, men samtidigt, ibland, så tittar solen fram och ger oss hopp om en förlängd sommar. Tycker inte om vinterhalvåret men måste försöka njuta av livet ändå. Och då kan man ju tänka tillbaks på saker man gjort. Som en kväll på stranden med fina vänner. Så enkelt egentligen. Några SMS om plats och tid och ”ta med er egen mat”, så ses vi!

Sweet sixteen party

23 Jul

Det blev aldrig av att fira Ellinor eftersom Italien kom emellan. Så, istället blev det lite senarelagt med ett eftermiddagskalas i det skönaste av sommarväder. Nästan hela släkten var där. Och matens som serverades var såklart italiensk! Eftersom vi bor på samma gata var det bekvämt att ta ett eftermiddagsbad hemma hos oss som avslut på kalaset.

Landet

19 Jul

I lördags var vi uppe på familjens sommarställe ”Landet” för att fira mamma och bror som fyllt/fyller år. Tyvärr var vädret inte på vår sida så det blev inte någon promenad upp mot skogsbrynet som vi brukar.

Landet är barndom för mig. Hit åkte vi ofta över helgen och vi bodde här hela somrarna. Pappa kom upp över helgen när han jobbat klart. Då brukade vi stå nere vid stora vägen på en sten och vänta till hans vita Volvo kom farande.

Landet för mig är hagar fulla med kor och enorma krusbärsbuskar, plock av hallon i mängder – ut med vägarna och in i skogen – och bad i en sjö som var grön Men vi var barn, vi brydde oss inte, vi hade ju någonstans att bada och var glada för det.

Landet fanns massor med paddbebisar som vi fångade in och höll i våra små händer. Vi var snälla mot dem. Ibland hade vi turen att hitta någon riktigt präktig, vuxen padda, stora som våra egna handflator. Då var vi nöjda. Men när jag var riktigt liten var jag inte lika imponerad då min bror och hans sommarkompis fyllt min sandlåda med dessa små. Och jag öste ut dem igen. Irriterad.

Den där sandlådan. Den var fantastisk. Fylld med Falsterbosand oändligt djupt. Tyckte vi då. Den var rejält urgrävd och återfylld med sand. Och när man kom riktigt djupt ner och man nådde någon slags röströdstrimmig sandblandad jord så kallade vi jordblandningen för lissi. ”Gräv inte för djupt ner så att ni når lissin” brukade vi säga. I den sandlådan byggde jag de mest fantastiska fantasiland.

Tomten ligger på två plan, en kulle och en dal. Nere i dalen var det mest skog och sly och på grannens tomt rann det en bäck. Och i skogen fanns det snok. Min bror och hans sommarkompis hittade massor. Den där bäcken hade vi mycket kul med. Det byggdes oändliga mängder med små brädstumps-båtar i snickarboden som sedan fick sig en tur i vattnet. I bäcken blev det som små stränder på vissa ställen och här fick mina Micki-troll åka på semester. Det var många strumpor som blev dyblöta där.

Vart vi än skulle så cyklade vi. Så familjens alla cyklar togs upp varje sommar. Att cykla på grusväg är något speciellt. Jag minns speciellt hur det var att cykla nedför backen som låg strax bakom vårt hus. Mitt i backen fanns en stor avlång sten som väl nöts fram ur gruset. Prickade man den när man cyklade nerför backen var man körd. Så det gjorde man inte!

Ovanför den här backen låg en samling hus alldeles på vägen till skogen. Förbi dessa hus och alla hagar som låg där emellan kom man fram till ett gult hus. Damen som bodde där odlade jordgubbar. Och här handlade vi varje vecka. Underbara röda, stora jordgubbar. Jag minns speciellt de där jordgubbarna.

Jag skulle kunna fortsätta i oändlighet med mina nostalgiska minnesbilder. Att vara där nu, är som en tillbakablick på den tid då hagarna var fulla av bär och korna jagade en över gärdsgårdarna, vattnet porlade i bäcken och skogen på väg till Midsommarängen luktade starkt av ramslök. Att vara på Landet är som att återse sin barndom.

Mickes dop - pappa, mormor, Micke och mamma

Landet: Min pappa, mormor, mamma och bror som nyss blivit döpt. Det här är 60-tal.

Semester del 2 och Förkylningen som inte ville ta slut

13 Jul

Nu påbörjas semestern del 2. Och jag har inte planerat in någonting alls förutom några sociala saker. Det får bli som det blir. Jag hoppas på hyfsat väder och mycket tid i trädgården.

Min förkylning finns där, var till och med på vårdcentralen i måndags och fick antibiotika (inga underverk än så länge). Så nu har hela familjen varit sjuka. Måtte det inte bli mer.

Under tiden jag skriver detta kommer Martin hem för att vila sig. Han har åkt på omgång 2 av denna evighetssmitta.

 

Mozart, Grossglockner och svindlande vägar

8 Jul

På vår väg hem från Italien hade vi tre mål:
1. Österrikes högsta berg Grossglockner med sin glaciär.
2. Grossglockner Hochalpenstrasse (väg 107).
3. Mozartmuseet i Salzburg. Det senare var efter önskemål från den lille pianisten här hemma.

Eftersom vädret höll på att förändras till det sämre var det nära på att detta höll på att brinna inne. Men vi hann!

1 och 2. Den där vägen måste jag erkänna, gjorde mig faktiskt lite illamående (note to self: Ta med åksjukepiller när du ska åka på alpvägar) men det var en fantastisk naturupplevelse. Och vi fick se berget och glaciären och den blankaste alpsjö man kan tänka sig. Vi bodde på Haus Bergkristall i Heiligenblut men den trevligaste värd man kan tänka sig. Som helt oväntat började prata svenska med oss med lätt brytning (svensk mamma). Superfin lägenhet med all den furulycka man kan vänta sig från en traditionell alphus. Rekommenderas. Alldeles invid gick linbanan och man kunde, sa vår värd, vid rätt omständigheter åka skidor hela vägen ner till huset. Låter inte helt fel för en vintersemester.

_DSC6803_DSC6809_DSC6811_DSC6831_DSC6983

3. På vägen hem körde vi in om Salzburg, egentligen bara för att bese Mozarts födelsehem där de upprättat ett museum. Arvid var väldigt irriterad på mig och Nils för att vi gick igenom rummen för fort. Han ville stanna vid varje sak och nogsamt läsa texten som stod. Och det fick han, med en snäll pappa som sällskap. Vi åt lunch (Gulaschsoppa så klart) och for vidare mot Hannover där vi skulle sova över.

Värmebölja, en pinjekotte i terracotta och poolbad

7 Jul

Alldeles i början av semestern hade vi lite moln och regn och åska. Men en väldigt skön temperatur. Detta skulle komma att förändras ganska snart då Italien visade sig från dess rätta sida, torrt och varmt och soldis. Detta gjorde att ungdomarna gärna vistades i poolområdet. Och de gjorde de rätt i. Bad och sol. Med undantag för mina ungar som bara badade och var lika bleka när de kom som när de åkte hem. Och som ville åka med på sightseeing. Skumt.

Det är skönt, när det är så varmt, att ligga under parasollet alternativt befinna sig i poolen under dagen och åka på tur på kvällen när det blivit lite svalare. Så gjorde vi också flera dagar. Vi besökte Volterra, Greve (fantastiskt vackert) och var en sväng utanför Poggibonsi där min lilla svägerska hittat det opimala terracottastället, med den perfekta pinjekotten i svartbränd patinerad terracotta. Där hamnade vi i hettan. På ett teracottabränneri. Och svetten rann. Men nu har vi en väldigt fin trädgårdsprydnad som hastigt sattes ut i trädgårdens regn när vi kom hem. Kontraster.

 

Siena

6 Jul

En av de första utflykterna vi gjorde när vi väl var på plats utanför San Gimignano var till Siena. Vi var där för några år sedan och tyckte att det kunde vara väl värt resan dit att vara där igen. Samma dag åkte familjen Hagström också dit och vi tänkte att vi kunde träffas och äta lunch.

Vi parkerar bilen alldeles i närheten av stadion och vandrar in i staden. Martin tar upp telefonen och ringer till Jonas för att höra var de är och hur vi ska träffas. Samtidigt som de pratar ropar Ina att hon ser oss. De sitter alltså på en restaurang som vi stannar utanför och ringer till dem. Skumt. Det var alltså inga problem att sammanstråla.

Och sedan körde vi obligatorisk sightseeing.

Doumo:

Piazza del Campo:

Och miljön i staden:

På kvällen när vi kom tillbaks till vår vingård var det ett betagande ljus att vi var tvungna att stanna och fota omgivningarna.

_DSC6364_DSC6365_DSC6371_DSC6343

Sommarförkyld

6 Jul

Regnet fullständigt vräker ner här i Skåne. Vi väntar på att det ska torka upp så att vi kan 1. Klippa gräset och 2. Måla planket. Det känns inte som att det kommer att ske inom någon överskådlig framtid.

Men ändå är det ganska skönt med regn, när man som jag sitter inne med världens förkylning. Jag har till och med sjukskrivit mig. Jobbigt det där när kroppen bara vill ligga i soffan och läsa, titta på TV och slumra, men huvudet vill ut i trädgården, rensa, klippa, fixa, måla. Och då är det ju ändå ganska bra att det regnar. Så kan sommarens portion av regn komma nu (tänk om det var så!) så att resten blir solig och fin och vi kan klaga över att det är för torrt i stället.

Det är konstigt hur snabbt man glömmer hur man suckade över 34-gradig värme kl 7 på kvällen.

_DSC6391

Paradiso

3 Jul

Nästa anhalt efter Como-sjön var San Gimignano i Toscana, Italien. Här mötte vi upp med lilla svägerskan och hennes familj. Vädret som varit ganska ostadigt började förändras mot det mer stabila och jättevarma.

Vi bodde på ett fantastiskt härligt ställe, en vingård med de mest underbara omgivningar. Stället heter Poderi del Paradiso och finns här. Vi bodde i lägenheten som heter I Limoni som låg i det stora huset. I samma hus bodde svägerskan med familj, men i egen lika fin lägenhet. Som en liten bonus kom Annelie och Jonas med Ina och hennes kompis även dit på söndagen. Så vi var ett rejält gäng. Härligt! Utanför vår lägenhet låg en jättestor uteplats så var det där vi åt, och satte ihop våra utebord till ett rejält långbord.