Arkiv | februari, 2013

Den där tiden

28 Feb

20130228-101735.jpg

Nu är vi här. I väntans tid. Då vi väntar och längtar efter solen. Men blir ständig lurade. Solen visar lite av sin härlighet. Och sedan försvinner den igen, just när vi börjat njuta. Det gäller bara att hålla ut ett tag till, så är den här varje dag. Kan man ju hoppas.

Tiden präglas också av sjukdom. Jag har en man därhemma som varit sjuk i en vecka. Det är han, mannen som sällan blir sjuk och när han blir det märks det knappt. Skulle aldrig ha sagt det. För nu har han legat med 40 gradig feber och är en total kollaps. Synd om. På riktigt. Det värsta är att jag har en sådan obehaglig känsla av att det är min tur nästa gång. Vill inte. Vill inte. Vill inte.

Ett annat sätt

28 Feb

Det här var ju lite härligt.
Tjejer, här kan ni lära er hur ni ska klämma på era bröst, med ett nytt grepp….

Texter

23 Feb

Om ditt hjärta slår, kommer jag vara med dig vännen vart du än går

Om ditt hjärta slår, kommer jag känna av din själ vart jag än går

Det är fan stalkervarning på den här texten!

Jag kör ju bil en timme varje dag. Fyra mil till jobbet. Och lika många mil hem. Så det blir en del radiolyssnande på vägen. Och lyssnande sätter igång tänkandet. Har några fler såna där texter jag stör mig på. Som den här:

Händerna upp i luften.

Pannan mot baren, nu spränger vi taket.

Hamnar i himlen, där änglarna gråter.

Stan är vaken, allt är förlåtet älskling!

Händerna upp i luften.

Vi ska bli fulla, livet är meningslöst.

Vem bryr sig?

Natten är vacker, du är som natten.

Och jag är en vinnare igen.

Meeeen hur ska hon ha det. Först är allt hyfsat bra och sen helt plötsligt, nähä, då är livet kass, och hoppsan där på slutet är hon helt plötsligt en vinnare.

Sen kan det ju bli precis tvärt om ibland. Att man helt enkelt hört fel. Som med Darins tolkning av Olle Ljungström.

Två av raderna lyder som följer:

Det är du som väljer så var noga med ditt val.

Det är ändå du som väljer vem du är.

Det där sista ”ändå” har jag hört som ”inte” och då kan ni ju hajja. Hur ska han ha det liksom?

Och nu kom jag på ett alldeles eget inlägg. Felhörningar. Det är kul. Och genant ibland. Som att jag länge trodde att Bryan Adams sjöng ”I had my first real sex dream” i Summer of 69, när det skulle vara ”I got my first real six-string” (en gitarr liksom).

To be continued…….

Skrikiga getter

18 Feb

Nämen, det här är ju bara för roligt. Förlåt mig, jag kan inte låta bli att skratta. Det är något alldeles speciellt med getter som låter som skrikiga farbröder. Så… oväntat liksom.

Varsågod, ytterligare en lustig djurfilm:

 

En fredagskväll

17 Feb

På fredagen hade vi en uppföljning av den tidigare, så lyckade tjejmiddagsvarianten där gästerna gör var sin rätt, fast i lite mindre format.

Denna gången var vi hemma hos Johanna och det bjöds på löjromstoast,  ljummen sallad med sparris och prosciutto, Bresaola med potatiskaka, och till efterätt en misslyckad lakrits-creme-brulee (japp, den stod jag för) med mangosorbet och blåbär.

Maten

Kvällen fylldes med underbart babbel, tjejsnack på hög nivå, och många goa skratt. Tack för att ni är så härliga, Karin, Jessica, Anneli och Johanna!

Tjejerna

Fysiska minnen

16 Feb

Sår kan läkas, minnen glömmas bort och den vassa eggen på en obehaglig känsla kan slipas ned.
Men tydligen kan inte kroppen glömma och sudda bort ett icke önskvärt mående trots att flera år gått.

Jag fick ett sånt där märkligt ryck och började, iklädd morgonrock, städa ur mina medicinlådor.
Jag har massor med mediciner. Både nya och gamla.

När jag kommer till lådan med sällan använda läkemedel får jag fram medicin mot illamående, förstoppning mm. Allt detta som skrevs ut i samband med min första cellgiftsbehandling och som skulle hjälpa mig i mitt mående. Det är tre år sedan nu i dagarna. Och fortfarande reagerar min kropp med ett stumt illamående, det kryper i nacken och jag får en lätt huvudvärk. Inte ens det faktum att jag faktiskt gjorde mig av med medicinerna kunde få min kropp i en känsla av triumf. Bara ångest.

Ja, vissa är långsinta……

När hostan skräller, snoret rinner och det är så synd om

7 Feb

Vi har ombytta könsroller i det här hushållet. I alla fall när det gäller beteende kring en förkylning. Medan en förkyld Martin går omkring med hurtiga steg och säger ”jajamensan” så ligger jag i fosterställning och tycker att det ”faktiskt är jättejobbigt att vara förkyld”.

Jag är alltså en man. I ett förkylningsperspektiv. Och det är jobbigt. Och det är jättesynd om mig. 

Har jobbat hemifrån idag. Halva dagen gnäll och halva dagen jobb. Lite pannkaksstekande på det, eldat i brasan och tittat på roliga djurfilmer på YouTube. Och så har jag snutit mig. Massor.

Lite Glans i livet

3 Feb

Lite Glans i livet skulle vi alla behöva.

Johan-Glans-4_Foto_Andreas_Andersson
Foto: Andreas Andersson

Under lördagskvällen var det precis det vi fick. Vi, som i vårt skidresegäng från förra året.

Vi åkte till Lund och lyssnade på Johan Glans. Han är så fruktansvärt rolig.

Föreställningen spelades in för att sedan klippas ihop till en DVD. Hoppas inte mina gälla ha ha-skratt hörs. Det är sällan jag skrattar så mycket raktutskratt. Är mer av en fnissare, eller en tyst skrattare. Med undantag för tillfällen då det kan bli totalt hysteriskt och då tårar rinner och magen värker.

Efter detta, åt vi italienskt på Italia. Smarr.